Counting Crows svåra balansgång

Counting Crows är i sina värsta stunder ett riktigt Svenne Banan-rockband, men som tur är så försöker Adam Duritz och hans bandkompisar själva motverka detta, för att i stället lyfta fram känsligare och mer varierade sidor.

Det gör de exempelvis på Gröna Lund på onsdagen genom att spela deras ojämförligt största hit, Mr. Jones, redan som tredje låt – i en, om vi ska vara ärliga, ganska slarvig version. Publiken hinner aldrig riktigt göra sig redo för att fylleskråla sig igenom låten.

Sedan kryddar bandet setet med nya låtar som ingen verkar ha hört överhuvudtaget. Två av dessa låtar, Under The Aurora och With Love, From A to Z, är kvällens bästa prestationer av just Duritz, som verkar lite halvless på några av bandets mer kända sånger.

Publikkontakten är det lite si och så med, men Duritz ska ha credd för att han faktiskt verkar ärlig i sina komplimanger till Stockholm och till publiken som har följt bandet genom åren, från klubbnivå vidare till Cirkus och sedan större arenor än så.

Tjohejigast – men på ett bra sätt – under kvällen blir ett annat gammalt örhänge, nämligen Hangin’ Around. Då känns det som att bandet och publiken hamnar i synk och släpper loss samtidigt.