Bloggen möter Ursus Factory: “Vi vill behålla lekfullheten, men nå djupare”
Finska duon Ursus Factory gör vad väldigt få band kan göra; de tar traditionell gitarrbaserad rock’n’roll och uppfinner någonting nytt. Jag har pratat med Jussi Pelkonen och Aleksi “Allu” Ripatti för att lista ut deras hemliga recept.
Jussi Pelkonen (gitarr, sång och ännu mer) och Allu Ripatti (trummor, sång och ännu mer) träffades bokstavligt talat ute på gatan, spelandes utanför biblioteket i Esbo i Finland 2013.
13 år senare har den Helsingforsbaserade duon släppt fem album med rockmusik som lyckas vara både kraftfull och känslig.
De upptäckte namnet Ursus Factory i, av alla ställen, Warszawa, på en gatumusikturné. Ursus betyder björn på latin.
– Vi såg namnet på en karta och tyckte det lät väldigt coolt. När vi kom tillbaka till Finland, så skulle vi ha vårt första gig, som förband till min dåvarande gitarrlärares band. Han ville veta vad bandet hette. Vi kom ihåg Ursus Factory från Warszawa, säger Jussi Pelkonen.
– Jag kanske kommer ihåg fel, men när vi såg namnet så var vi inte 100 procent säkra på om vi skulle sjunga på finska eller engelska, säger Allu Ripatti.
Det blev finska och det är finska. Men var inte orolig om du inte förstår språket, du kommer FÖRSTÅ på det sätt som är viktigast; du kommer att känna känslorna, du kommer att skratta, du kommer att gråta, du kommer att bli upprymd när du hör deras låtar. Tro mig. Det är rentav märkligt vad de kan åstadkomma med gitarriff och dundrande trummor.
Det är inte den traditionella rockformulan som är problemet, om musiken är tråkig – det är helt enkelt så att banden inte har tillräckligt många bra idéer. Ursus Factory har så många bra idéer, att de svämmar över. De kan ha fem bra idéer i en låt, medan andra band inte har NÅGRA bra idéer, bara trötta gamla riff.
Ursus Factory prövar sakta men säkert sina vingar även utanför hemlandet. Estland och Litauen kommer snart att få besök och för bara några veckor sedan, i mars, spelade de på Encore i Sundbyberg (en spelning som jag tyvärr missade).
– Publiken var lite äldre och några av dem kom ihåg The Hurriganes (fullständigt legendariskt finskt rockband, stora på 70-talet), säger Jussi.
Hur började allt för er, kommer ni från musikaliska familjer?
– Det fanns musik i vårt hem, helt klart, men inga musiker. Min pappa har alltid varit intresserad av musik. Våra föräldrar är från den generationen då rock blev den mest populära musiken i Finland. Vi hade många skivor med ”Suomi Rock” hemma. Jag sa till min mamma att jag ville bli rockgitarrist. Vad gör hon då? Hon anmälde mig till lektioner i KLASSISK gitarr, säger Jussi.
– Jag kommer från en ganska religiös familj, en kristen familj, så jag har varit mycket i församlingsmiljö sedan jag var barn. Musik och sång är en stor del av församlingslivet, så därför har musik varit viktigt för mig från tidig ålder.
Musikstudier vid den berömda Sibelius-Akademin och utflykter till jazz och andra genrer gav Jussi en bred bakgrund, samtidigt som han förblev rockmusiken trogen.
– Min pappa och hans sida av familjen spelar alla möjliga instrument. Vi hade till exempel alltid ett piano hemma. Men vi hade inga professionella musiker i familjen och jag trodde inte att man kunde försörja sig på att spela musik, säger Allu.
Allu hade en farfar som var skulptör vid sidan av sitt vanliga jobb, så det fanns en del konstnärliga influenser i släkten. Allu sökte till en särskild musikklass och läraren argumenterade för att han borde fylla den lediga platsen på trumstolen…
“Suomi rock” blev en ledstjärna
Både Jussi och Allu blev tidigt besatta av ”Suomi Rock”, som fanns i deras föräldrars skivsamlingar – en genre med artister som Eppu Normaali, Juice Leskinen och Leevi and the leavings. Gitarrbaserad rock med överraskande poetiska texter på finska.
– De flesta familjer i Finland, åtminstone medelklassfamiljer, har en sommarstuga och det är ofta tre timmars bilresa dit, så man har gott om tid att lyssna på musik. Som barn hör man ofta musik för första gången på de där bilturerna, säger Allu.
När jag lyssnar på er musik så hör jag naturligtvis rockmusik, men jag hör många olika influenser och stilar. Vad inspireras ni av nu för tiden?
– Jag skulle säga att det varierar från album till album. Det ändrar sig verkligen. Kärnan är nog någon slags finsk punk. När vi började var det bandet Pää Kii, till exempel, säger Allu.
Rockduon White Stripes har också inspirerat, liksom klassiska band som Led Zeppelin och The Beatles.
– När vi gjorde det senaste albumet fanns det mycket 90-talsgrunge i våra hörlurar, Soundgarden och den här typen av musik. När vi gjorde föregående album lyssnade jag på heavy metal, Rammstein och sånt. Och vid albumet innan dess lyssnade jag på Queen, och vid albumet dessförinnan lyssnade jag på Prince.
– Allt eftersom åren går, så rör man sig i olika riktningar. Influenser ger oss ett språk, på sätt och vis, men den verkliga kärnan i musiken kommer från kreativiteten. Rockmusik är inte den enda inspirationen. Jag såg just Johannespassionen av Johannes Sebastian Bach, säger Jussi.
Jussis religiösa bakgrund återspeglas i texterna, som ofta berör religiösa eller filosofiska teman, särskilt på de senare albumen (medan texterna till en början – tydligen – handlade om att ”dricka öl och bli kär i en lesbisk kvinna”).
Vad inspirerar era texter?
– Livet. I grund och botten är det mitt liv. Stilmässigt vet jag inte riktigt, för jag tror att vi har vår egen grej på något sätt. Eppu Normaali var någon slags utgångspunkt. Men stilmässigt tänker jag inte riktigt på någon, jag tänker mer på ämnet, säger Jussi.
Vardagsproblem berörs i texterna, men också filosofiska, teologiska och till och med mytologiska frågor.
Även om jag inte fullt ut förstår era texter, så anar jag ganska mycket humor..?
– Det har alltid funnits humor och sådant som folk tolkar som humor och jag inser att det finns en viss lekfullhet hos oss som man inte kan bortse ifrån. Jag tycker lekfullhet är viktigt, jag tycker att det är vackert, säger Jussi.
– Den riktning jag skulle vilja gå som poet är att behålla lekfullheten men gå djupare, om du vet vad jag menar. Det jag kämpar mot är ironin, den här meme-sändande generationen, millennials. Alla är så ironiska om allting, och ingen menar någonting på allvar.
Hur har ert sätt att samarbeta utvecklats över tid?
– Det har utvecklats, så det är bättre på vissa sätt. Men processen är mer eller mindre densamma som den alltid har varit, säger Allu.
– Jussi tar med sig kärnan i en låt, eller några låtar, och vi går till repetitionslokalen. Replokalen är finare nu, vi har ett fönster.
– Processen är väldigt långsam, vi är inte effektiva. Jag gillar verkligen det. Själva processen är den roligaste delen. Vi kanske pratar om texterna under en hel session men spelar ingenting.
– Vissa låtar kommer från ett jam. Vi kanske jammar och så har vi ett bra riff, eller kanske bara en del av ett riff, säger Allu.
– Men processen är bara långsam fram till en viss punkt, sedan plötsligt kan låten bli klar riktigt snabbt, tillägger Jussi.
Nytt album – nytt skivbolag – ny producent
Ursus Factorys senaste album Itua har nya omständigheter kring sig. En ny skivetikett, Lördag, en del av Playground Music Scandinavia, och en ny producent, Jürgen Hendlmeier.
– Jürgen har numera en lite mer avslappnad livsstil i norra delen av Finland, i Hailuoto, som är ön utanför Uleåborg. Nu föredrar han att brygga öl framför att göra rockskivor, så det är liksom ”just when I thought I was out, they pull me back in…”, säger Jussi.
– Det tog lite tid för honom att vänja sig vid oss, men när han gjorde det blev han verkligen en del av processen och bidrog med mycket entusiasm och engagemang till skivan.
Jürgen Hendlmeier utmanade Jussi och Allu lite mer än vad deras tidigare producent hade gjort, och nagelfor varje liten detalj. Kärleken till analog inspelningsutrustning har Jürgen och den tidigare producenten Väinö Karjalainen gemensamt. Karjalainen var också involverad i nya skivan, men i mindre utsträckning.
Vad ville ni göra med nya skivan Itua?
– Den här gången ville vi ha lite mindre av många saker. Skivan innan var väldigt lång, en dubbel-LP, med många olika instrument, många pålägg, många spår, säger Allu.
Ni ville gå lite “back to basics”?
– Ja, exakt. Jag brukar inte använda ”back”, för jag vill alltid gå ”forward”, men jag håller med, säger Allu.
– “Going forward to basics”, säger Jussi.
– Vi har tänkt “less is more”. Låtarna är lite kortare och det är färre låtar, säger Allu.
Jussi siktar på mer hoppfulla texter på nästa skiva. Om Itua handlar om saker som växer så ska nästa skiva vara ”en hel trädgård”.
– Vi gick “back to basics” med soundet, men texterna gick djupare, i existentiella och andliga frågor. Men texterna är inte konstiga, du förstår dem. Vi lyckades prata om religion och andlighet på ett sätt som är begripligt för alla, oavsett vilken syn på världen du själv har, säger Jussi.
Lyssna på Ursus Factory på Spotify
Lyssna på Ursus Factory på Apple Music