Samla mammas manna revisited – gärna fler återbesök

Huruvida Samla mammas manna finns längre är kanske omtvistat. Flera av medlemmarna är bortgångna, bland andra Lars Hollmer och Eino Haapala. Men Coste Apetrea som var med under storhetstiden på 70-talet lever och bjöd på onsdagskvällen in till Samla mammas manna revisited på Fasching.

Generationsväxlingen innebär att sonen Jimi Apetrea finns med, liksom tre andra musiker som också är betydligt yngre än nestorn i bandet.

Ni som kan ert 70-tal vet att det fanns progg och det fanns progg (ibland stavat prog, om man följde den engelska stavningen). En progg sjöng om ungdomar på glid och orättvisor i samhället, den andra proggen (progen) spelade med många taktartsbyten, gärna instrumentalt, med influenser från jazz, funk, världsmusik etc. Samla mammas manna var självklart av den senare arten, även om den politiska inriktningen hos bandmedlemmarna var snarlik den andra typen av proggband.

Samla mammas manna var helt klart mina favoriter bland de svenska proggbanden, även om jag var för ung för att fatta dem under deras storhetstid. Det var först något decennium senare som jag började spana in dem, Fläsket brinner med flera.

På Fasching på onsdagskvällen bjuds vi på många favoriter, däribland Dundrets fröjder, Tärningen, Långt ner i ett kaninhål och Musmjölkningsmaskinen (som kom sig av att Coste Apetrea, själv av rumänsk börd, hade läst i DN om en rumänsk forskare som, tydligen på riktigt, hade uppfunnit en musmjölkningsmaskin).

Musik som har kvalitet blir aldrig daterad, aldrig gammal. Det gäller även Samla mammas manna, vi får hoppas på många återbesök i den musikaliska världen.

(Ni som läste det här lnlägget tidigt noterade kanske att felstavningen Samla mammas mamma förekom. Märkligt svårt att skriva just Samla mammas manna.)