Otippade julskivor

Julskivor behöver i min värld inte innehålla julsånger. Jag har några skivor som jag associerar starkt med jul av det enkla skälet att jag lyssnade mycket på dem över jullov i ungdomen.

Donald Fagens The Nightfly kom ut i oktober 1982, men jag köpte den först när det började närma sig jul. Därför blev julen 1982 fylld av Fagens perfektionism av jazz och pop (och yachtrock, ett uttryck som Fagen hatar).

1981 hade Kiss nya album Music from the Elder kommit ut. Det var på många sätt en väldigt märklig skiva. Skivomslaget var erbarmligt fult. En portklapp till en gammal trädörr, en hand (Paul Stanleys visade det sig sedan) som ska till att knacka med portklappen. Skivan skulle vara ett soundtrack till en film. Filmen blev aldrig gjord, eftersom albumet blev en jätteflopp. Det blev inte heller något uppföljande album, som var tänkt att ha undertiteln War of the Gods. Om du är 14 år så är du dock ganska okritisk till vad ditt favoritband gör, så jag älskade naturligtvis skivan. Och gör än i dag.

1982 var också ett år av gothpop, när Siouxsie and the Banshees släppte A Kiss In The Dreamhouse, då de stod på en kommersiell topp. Det var ju det som var Banshees hemlighet, de ville vara svårmodiga och svarta, men skrev samtidigt klistriga poprefränger och smarta hookar. Naturligtvis inte helt olikt deras genrevänner i The Cure. (Robert Smith turnerade för övrigt som gitarrist med the Banshees i den här vevan.)

New Orders Power, Corruption & Lies kom ut redan i maj men av något skäl köpte jag den först närmare julen 1983. Det var också min första närmare bekantskap med Joy Division eller New Order. Jag var ganska besatt av dem under 80-talet, men ungefär i vevan när 80-tal blev 90-tal så tappade jag i princip allt intresse för dem. Men den här är ganska bra, fortfarande.

Jag blev ett stort The Jam-fan, men alldeles för sent. Jag gillade deras singel Start! som kom ut i samband med att Sound Affects släpptes. Sedan kom The Gift 1982, men jag hade ingen aning om att det skulle bli bandets sista skiva. Lagom till jul 1982 släpptes liveskivan Dig The New Breed och dessutom EP:n Beat Surrender, med två originallåtar och tre Motowncovers.