Toni Holgersson i fin comeback

I går, fredag, släppte Toni Holgersson sitt första album på nio år, Apotek Vintergatan.

Jag har läst att vissa kallar skivan för en EP, den har sju låtar och är drygt 27 minuter lång. Jag tycker ändå den förtjänar LP-status – back in the day när fysiska album var grejen så fanns det trots allt många skivor som klockade in kring halvtimmen.

Men viktigare än längden är så klart hur skivan låter. Vi får sju låtar med Toni Holgerssons röst i förgrunden, med akustiska gitarrer och i övrigt en sparsmakad instrumentering. Det är bara ballader – Toni som gjorde Driven av vind eller Bilder från Washington Square – låtar som var lite ”poppiga” – verkar ha tagit en paus.

Textmässigt är det en del berättelser från det missbrukarliv som Toni Holgersson själv har levt (eller möjligtvis fortfarande lever, om man ska tolka en intervju i Situation Sthlm).

Avslutande låten, Skrapsår, låter som om den är inspelad på en mobiltelefon, med burkigt ljud. Det kanske är något som ger autenticitet, men det hade väl varit trevligt att höra den med klarare produktion.

Som helhet är det en stark skiva, som är helt klart lyssningsvärd.